Att komma hem till en tom lägenhet vid åtta-tiden en lördagkväll är ingen hit. Vad ska man hitta på i ensamheten? Det är helt enkelt helt fel tid. Vid tolv är okej, då är det ändå snart dags att knoppa. Vid fem är också okej, då hinner man planera in något nytt. Men åtta. Kvällen är half gone. Så här har jag suttit deppig över att lördagskvällen gått åt till inget och dämpar mina sorger med en kvällskaffe så att jag ändå inte kommer kunna somna innan klockan tre. Romeo är ute med resten av karlarna i min tjocka släkt och super till. Vilket ju är helt okej för min del, det är ju roligt att de bekantar sig med varandra, vilket man gör när man super till för övrigt. Men det ekar lite tomt här hemma mellan jamningarna från Jambollen, och jag känner mig himlans ensam.