Jaså minsann?

Browsing De fyrbenta

Livet som katt

December14
Ibland önskar jag att jag var mina katter. Löjligt nöjd med att sova hela dagarna nerbäddad i sängen. Bli tvättad när man är lortig utan att behöva resa sig. Och alltid få maten serverad. Det vore nåt det.

Hemmalag: Cornisharna – bortalag: Huskatterna

October23

Nu har jag inte mindre än fyra pälsbollar springades här hemma (förutom damråttorna, men de har inte lärt sig springa än). Förutom mina egna två fyrbenta, Jambollen och Smygarn*, har jag ytterligare två kissemissar på besök. En under sängen i tryggt förvar, den andra vägrar sätta så mycket som en tass utanför transportburen.
Allt man hör är små försiktiga kvitter från Jambollen som nyfiket undrar om någon av nykomlingarna vill pussas, och några fräsningar från Smygarn som smyger fram och tillbaka med låg rygg och scannar av situationen.
De fyra brukar gå bra ihop om somrarna, och tycker inte illa om varandra när de springer följa john på ängarna vid sommarstugan, men här i lägenheten är det på lite andra premisser. Nåja, det går relativt bra i alla fall, de har ju inte visat tendenser till att vilja bråka i alla fall. Men om de gör det så blir mina innekissar med nyklippta klor ett lätt byte för utekatternas sylvassa nålar till naglar, så då får jag väl inackordera katterna i varsitt rum för att hålla freden vid liv.

*Han är vårt alldeles egna nervpaket som smyger sig fram här i livet, eftersom det är alltför läskigt att genomleva med råg i ryggen.

Stortån i kattkräksa

October15

Jag var precis så här –><– nära att trampa mitt i en kattkräksa*. Så nära att stortån faktiskt nuddade. Det värsta är att Jambollen ville att jag skulle trampa i den. Först kräktes han upp en lagomt slafsig halvsmält mathög när jag inte såg, precis på tröskeln till sovrummet. Sedan ställer han sig inne i sovrummet och drar till med ordentliga jamningar** för att pocka på min uppmärksamhet. Jag ställer mig i dörröppningen och undrar vad han håller på med, medan han står en bit bort och fåraktigt stirrar på något vid mina fötter. Jo tack, där ligger en alldeles blank kräksa precis bredvid mina nyduschade tår, och Jambollen, ja han ser riktigt riktigt besviken ut över att jag inte trampade i den. Kattjäkel.

*Helt egenpåkommet ord. Spya är väl bland de äckligaste orden som finns?! Kräksa låter gulligare. Inte för att själva kräkset är gulligt. Men man behöver ju inte göra det värre än vad det redan är liksom.

**Det är inte för inte som han kallas Jambollen.