Att komma hem till en tom lägenhet vid åtta-tiden en lördagkväll är ingen hit. Vad ska man hitta på i ensamheten? Det är helt enkelt helt fel tid. Vid tolv är okej, då är det ändå snart dags att knoppa. Vid fem är också okej, då hinner man planera in något nytt. Men åtta. Kvällen är half gone. Så här har jag suttit deppig över att lördagskvällen gått åt till inget och dämpar mina sorger med en kvällskaffe så att jag ändå inte kommer kunna somna innan klockan tre. Romeo är ute med resten av karlarna i min tjocka släkt och super till. Vilket ju är helt okej för min del, det är ju roligt att de bekantar sig med varandra, vilket man gör när man super till för övrigt. Men det ekar lite tomt här hemma mellan jamningarna från Jambollen, och jag känner mig himlans ensam.

Långpromenad härom kvällen, älven ligger vit och trots att man suktar efter värme längtar man verkligen inte efter töväder när allt detta vackra vita ska smälta till slask.

För nörd är vad jag kallas här hemma numera. Jag och iphonen är oskiljaktiga. Med alla spel och skoj kan man göra den som ny varje dag, den har liksom ingen chans att bli tråkig. Det är true love mina vänner. True love.

Så var det januari igen. Det känns alltid lika snopet. December, jul, pepparkakor, slutet på året, önskan om vit snö och vinter, det bara försvinner och plötsligt är det nytt år, snart vår, snart sommar, ut med granen osv.

Om exakt ett år känns det lika snopet igen. Men jag hoppas att dagarna som går där emellan, år 2010, blir lika bra som 2009 varit! Gott nytt år!

Nyår är här och har mina amaryllisar slagit ut? Jodå, en utav dem har två riktigt fina blomster att skryta med, den andra däremot vet jag inte vad han håller på med. Rädd för att komma ut, I think.

Jag har virkat ett iPhone-fodral och är helt löjligt nöjd. Romeo tycker att det är väl bohemigt med egenvirkat och anser förmodligen att jag förstör hela grejen med att ha en superhajpad urcool mobil när den förvaras i ett farmorsetui. Men lite kontrast har väl aldrig skadat?